Profeten Mohammad (saw) Del: 5


Islams spridning i Medina:
Musaab Ibn Omeir utförde väl den uppgiften som profeten anförtrodde åt honom, när profeten såg att Islam spreds i Medina, började han skicka sina kompanjoner i små grupper dit, där de fann folk som välkomnade dem och skyddade dem. Det tog drygt två år innan nästan alla kompanjoner hade lämnat Mekka och bosatt sig i Medina. Musaab Ibn Omeir var en klok och skicklig man som försökte nå alla och lära dem koranen och dess visdomar. En gång när han och Saad Ibn Zurara som själv var från Medina, satt i en trädgård och lärde folk om islam fick Saad Ibn Muaadh och Usaid Ibn Hadir (Medinas ledare) veta detta, de bestämde sig för att gå dit och stoppa dem. När de väl kommit fram ville Saad Ibn Muaadh inte vara med för att han inte ville komma i konflikt med Saad Ibn Zurara som var hans kusin, Usaid å sin sida började klandra dem, Musaab lät honom tala färdigt och sedan sade han till honom: Sitt och lyssna på oss, om du tycker om vad vi säger, så kanske att du accepterar det och om du ogillar det så avstår vi från att förkunna det.

Usaid sade ångerfullt: Det är rättvist talat, Usaid satte sig och lyssnade och det tåg inte en lång stund förrän han förklarade sin Islam. När han återvände till Saad Ibn Muaadh, som hade lämnat honom när han ville lyssna på förkunnarna, var han en helt annan man än den mannen som Saad hade lämnat, Saad blev mycket förargad för alla hans kompanjoner lämnade honom en efter en och blev muslimer. Han gick ilsket till Musaab och klandrade dem, Musaab bara lyssnade och bad honom göra detsamma som han bad Usaid göra, Saad gick med på detta och satte sig för att lyssna, han kom att beundra Islams lära och förklarade med detsamma sin Islam. När han kom tillbaka till sitt folk, bani Abdi Al-Ashhal sade de: Vid Allah, han kom inte med det samma ansiktet som han gick dit med. Han stod framför dem och sade: O, bani Abdi Al-Ashhal, vad vet ni om mig? De sade: Du är vår ledare, den kunnige och den bästa tänkaren bland oss. Då sade han till dem: All era mäns och kvinnors tal är förbjudet för mig, tills ni tror på Allah och hans sändebud. Då förklarade hela bani Abdi Ashhal sin Islam.

Konspirationen för att mörda profeten Muhammed: När Qureish märkte att muslimerna emigrerade i hemlighet och Mekka tömdes på muslimer sade de: Om vi låter Muhammed rymma och ansluta sig till sina kompanjoner, kommer det att vara direkt farligt för oss, speciellt sedan han fått anhängare i Medina som skyddar honom såsom de skyddar sig själva. Qureish ledare började tänka över en plan för att fånga Muhammed och att hindra hans kompanjoner från att förenas med honom, medan han levde. Denna plan avblåstes dock, för att de blev rädda för att hans kompanjoner kunde samlas utanför Mekka och försöka rädda honom, Andra föreslog att de skulle utvisa honom ur landet men de var också rädda för att hans kompanjoner skulle samlas omkring honom och anfalla Mekka. Tillslut bestämde de sig för under nattetid ställa några unga män, en från varje stam utanför hans dörr för att mörda honom när han skulle gå ut för att förrätta morgonbönen. På detta sätt skulle hans blod spillas över flera stammar och ingen av hans släkt skulle våga kriga mot så många stammar, utan de skulle ta emot mansbot.

Allt detta skulle ta slut och Qureish skulle få återgå till sitt normala liv, men Allah varnade sitt sändebud från vad hans folk planerade för. För att lura dem lät profeten Muhammed sin kusin Ali Ibn Abi Taleb ligga i sin bädd, han lämnade huset mitt i natten utan att någon såg honom och Allah lät de unga konspiratörerna falla i en djup sömn. På morgonen bröt de sig in i huset men blev förvånade när de fann bara Ali Ibn Abi Talib som låg i profetens bädd. De lämnade huset och skyndade sig att leta efter profeten Muhammed, Ali Ibn Abi Talib som trots sina unga år var mycket modig, hade som uppgift att lura konspiratörerna genom att ligga i profetens bädd ända tills morgonen. Sedan skulle han återlämna en del till profeten anförtrodda saker till deras ägare. Efter att profeten hade blivit räddad från mordförsöket som var riktad mot honom, gick han hem till Abu Bakr och sade till honom: [ Allah tillåter mig att emigrera nu ], Abu Bakr sade: Kompanjonskapet, Kompanjonskapet budbärare av Allah, profeten sade då: [ Ja ]. De förberedde sig för resan och tog den söderutgående vägen mot Yemen istället för norrut mot Medina, för att vilseleda de fientliga förföljarna de klättrade upp till ett högt berg och gömde sig i en grotta som hette Thaour, när Qureish hade misslyckats i sina planer utlovade de ett hundra kameler i pris för den som ledde dem till profeten Muhammed.

Alla som eftertraktade detta pris ansträngde sig för att hitta dem, men utan resultat, inne i grottan greps Abu Bakr av rädsla för profetens del, när han såg deras förföljare leta efter dem och närma sig i grottan, han viskade till profeten: Om någon av dem råkar titta under sina hälar, kommer han att se oss. Profeten sade till honom lungt: [ Vad tror du om två när Allah är den tredje ]. Profeten och hans kompanjon Abu Bakr stannade i grottan i tre dagar, när profeten såg att letandet efter dem avtog red han med sin kompanjon åstad och tog en ovanlig väg som ingen brukade ta och gjorde en lång omväg genom öknen ca 500 km. Under sin flykt blev de upptäckta av en av sina förföljare, Suraka. Han red efter dem, men varje gång han närmade sig dem snubblade hans häst, detta upprepades många gånger, medan profeten bara bad till Allah, Abu Bakr såg sig om ofta och tittade efter om Suraka närmade sig, till sist snubblade Surakas häst så allvarligt att Suraka föll på marken. Då märkte Suraka att profeten var väl skyddad av sin gud, han bad profeten om förlåtelse och lovade honom att han skulle vilseleda alla som letade efter dem sedan återvände han till Mekka.

I Medina fick muslimerna veta att profeten var på väg dit, de varje dag ut utanför Medina för att avvakta profetens ankomst, på vägen mot Medina stannade profeten Muhammed upp vid Kubae och blev väl mottagen av dess folk, han stannade där några dagar och passade på att bygga sin första moské. Därefter fortsatte han till Medina, där väntade muslimerna på honom i en glädjeyra, så fort han närmade sig skyndade alla sig för att hälsa honom välkommen och var och en försökte bjuda honom hem till sig, men profeten tackade nej, och berättade att hans kamel skulle genom Allahs vilja visa honom hans blivande boning. De lät kamelen gå fritt och den stannade vid ett ställe som Sahl och Suheil Ibn Amr ägde, profeten köpte detta ställe för att bygga på det en moské och sitt hem.

Bildandet av det Islamiska samhället
Under tiden som moskén och profetens boning byggdes bodde han hos Abu Ayub Al Ansari, Abu Ayub berättade: När profeten flyttade in hos mig bodde han i bottenvåningen och jag och Ummu Ayub i den första våningen, jag sade till profeten: O, Allahs profet, jag avskyr att bo uppe när du bor nere, gå upp så flyttar vi ner, profeten sade: [ O, Abu Ayub, det är bättre för oss att bo här nere ], men Abu Ayub insisterade tills profeten flyttade upp. Alla profetens kompanjoner hjälpte till att bygga moskén och nära moskén byggdes profetens hem av mycket enkelt byggmaterial, profeten hjälpte personligen med att bära stenar, när moskén var färdig, märkte profeten dess Qibla mot Jerusalems tempel. Profetens tal:

När moskén var färdigbyggt kallades muslimer till bön och profeten höll ett tal: Lov och pris till Allahs, vi tackar honom och vi ber honom om hjälp, vi tar vår tillflykt till honom från vår själs och händers synder, den som Allah vägleder kan ingen missleda och den som han missleder kan ingen vägleda. Jag vittnar att det finns ingen gud utom Allah, ensam och utan partner. O, ni människor, vid Allah, han kommer att förkrossa någon av er så att denne lämnar sina får utan en herde och då säger hans herre till honom, utan att han har någon som talar för honom eller skyddar honom: Har inte mitt sändebud kommit till dig och underrättat dig, jag gav dig rikedom och gynnade dig så var har du åstadkommit. Han kommer titta till höger och till vänster men han kommer inte att se någonting, sedan tittar han mitt framför sig och ser bara helvetet, så den som kan skydda sitt ansikte från elden även med en halv dadel så han gör det och den som hittar annat så med ett gott ord, för att där belönas en god gärning med tio gånger eller upptill sju hundra gånger stor belöning, må fred vara över er ].

Det Islamiska livet i Medina
Emigrationen hade en stort betydelse i Islams historia, för att den var tecknet på en början av en ny ära, som blev slutet av den mörka tiden och början av en ljusare tid, därför tog Omar Ibn Al-Khattab hijra, emigrationen som en början av den Islamiska tideräkningen. Det som profeten började med var att starta en förbrödring mellan emigranterna och deras Medinafödda hjälpare, hjälparna visade stort generositet, de erbjöd hälften av vad de ägde till dem, men många av profetens kompanjoner tackade nej till denna fabulösa generositet, såsom Abdu Arrahman Ibn Awf som bad sin bror, hjälpare, att visa honom till marknaden, så att han kunde gå och förtjäna sitt levebröd. Denna historiska attityd från både emigranternas och hjälparna sida har Allah nämnt i koranen när han sade: ” De som haft hem och tro att tillgå före dem, älska dem som utvandrat till dem och känna ej i sina bröst någon saknad med anledning av vad dessa fått och de skulle akta dem högre än sig själva, om det också rådde nöd bland dem, de som bevaras för sin egen girighet dessa äro dem lyckliga ” (Sura 59:9 ). Det andra profeten gjorde i Medina var att skriva ett avtal med judarna och med de andra stammarna, han samlade hela Medinas folk, emigranterna, hjälparna och judarna och skrev ett avtal, han lät skrivas enligt följande:

  1. Alla troende är bröder och enade mot de orättfärdiga, även om denne vore deras eget barn.
  2. Ingen skulle stödja någonting brottsligt eller skydda någon brottsling.
  3. Judarna är allierade med muslimerna, de skulle kriga på muslimernas sida mot vem som helst som förklarade krig mot Medinas folk.
  4. Ingen skulle främja Qureish eller skydda någon av dem.
  5. Varje konflikt skulle lämnas till Allah och hans sändebud för att lösas.

På det här sättet blev Medina förenad och väl skyddad, nu blev också zakat och fastan föreskrivna och den islamiska lagen verkställdes. I denna omgivning ropades adhan (böneropet) högt för att kalla muslimerna till bön fem gånger om dagen i början samlades muslimerna till bönen utan att det fanns någonting som annonserade bönetiden, men profeten ville inte använda klockor eller signalhorn. Till slut vägledde Allah dem till adhan (böneropet) med den mänskliga rösten som instrument, Bilal Ibn Rabah var den som först valdes till denna uppgift, och han blev således profetens böneutropare (muadhen).

 

GÅ UPP ↑

ELLER GÅ VIDARE TILL: