Profeten Mohammad (saw) Del: 4


Året av bedrövelser:
När Abu Talib kände att hans dödsstund var nära kom de adliga av Qureish till honom liksom hans bror Al Abbas, Abu Jahl sade: O, Abu Talib, du vet din position hos oss och du vet vad som är framför dig, och du vet också det som är emellan oss och din brorsson, kan inte du kalla honom till dig och be honom till dig att lämna oss ifred, så att vi må lämna honom ifred, och att han lämnar oss och vår religion, så att vi kan lämna honom och hans religion. Abu Talib bad Al Abbas att hämta sin brorsson och när profeten Muhammed kom sade Abu Talib till honom: O, min brorsson, dessa är ditt folks ädla män, de har samlats för att komma till en kompromiss med dig.

Profeten Mohammed sade: [ Ge ett ord och om ni ger det, kommer ni med det att härska över alla araber och med detta ord kommer alla icke araber att ge efter för er ]. Ivrigt sade Abu Jahl till honom med en förhoppning om att Muhammed kanske skulle avstå från en del av sitt budskap: Ja, även tio ord! profeten Muhammed sade: [ Säg La ilaha Illa Allah, och lägg bort vad ni dyrkar, utom honom ]. Då sade några av dem: vill du, Muhammed göra av alla våra gudar en enda gud? och de sade till varandra: Vid Allah, Muhammed kommer inte ge oss vad vi är ute efter, och de gick ut varenda av dem. Abu Talib dog och lämnade bakom sig en ytterst spänd situation mellan profeten Muhammed och Qureish, bara några dagar efter Abu Talibs död dog även khadija, efter en svår sjukdomstid. På detta sätt förlorade profeten Muhammed två viktiga personer i sitt liv, sin farbror som stödde honom och skyddade honom mot Qureish och sin hustru som trodde på honom före alla andra och stod vid hans sida i lust och nöd, med allt hon kunde, därför kallade han det året för berövelsernas år.

Resan till Attaif:
När profeten såg att trots tio år av ansträngningar för att kalla sitt folk till Islam och att få dem att förkasta sina avgudar gav hans arbete magert resultat, och hans folk ville inte acceptera Islam gav han sig av mot Attaif som ligger ca hundra kilometer syost mot Mekka. Han vandrade full av hopp om att finna där folk av Ibn Thaqif, som kanske skulle lyssna på honom och stödja honom. Efter en lång resa på en svår och het väg möttes han av Attaifs folk på det värsta tänkbara sättet, de gjorde honom till åtlöje de förolämpade honom och fördrev honom bort från Attaif. De sade åt sina barn att stena honom, och de stenade honom så att hans ben blödde, profeten Muhammed lämnade dem medan stenarna regnade på honom, han sökte skydd i en trädgård och medan han vilade sig där kom en man som arbetade i trädgården till honom med en druvklase, profeten tog emot hans gåva och sade: [ I Allahs namn ], mannen blev förvånad och sade: Det är inte vad folket här brukar säga, sedan berättade han till profeten att han var kristen och att han hette Addas och kom egentligen från Nineve. När profeten hörde detta sade han till honom: [ Är du från den goda Yones land? ], Addas sade: Hur vet du om Yones! profeten Muhammed sade: [ Han är min bror för han var en profet och jag är en profet ], sedan läste han för Addas Yones historia från koranen.

Besviken gick profeten Muhammed tillbaka till Mekka, han vände sig till sin store skapare och sade: Allahumma jag klagar till dig min svaghet, bristen på medel, och folket förakt för mig. O, den barmhärtigaste, du är min och de svagas Herre, för vem överlämnar du mig? Är det till en främling som ser bistert på mig, eller en närstående som gav makt över mig, om du inte är förargad över mig så låt gå. Din styrka är stor nog för mig, till ditt ljus som lyser upp himlarna och skingrar mörkret söker jag min tillflykt från ditt vrede och förbannelse, från dig är välsignelsen och du, Allah Allena har makten och styrkan ]. Efter denna åkallan sände Allah Gabriel till Muhammed och frågade honom om han ville att han skulle låta bergen rämna över dem, men profeten sade till Gabriel: [Nej, men jag hoppas att det ur dem kommer ett folk som skall dyrka Allah allena utan att associera med honom någonting!]. När profeten ville återvända till Mekka förbjöd Qureish honom att komma in i staden, han blev tvungen att söka skydd hos Almataam Ibn Adie som beordrade sina söner att beväpna sig och förbereda sig för att försvara Muhammed. När Qureish fick reda på att Muhammed var skyddad av Almataam kunde de inte stå emot honom eller hindra honom från att komma in i staden.

Isra och Miraj
Färden till Templet och himmelsfärden efter att profeten Mohammed hade återvänt från Attaif förde Allah honom på en nattlig färd till templet i Jerusalem. Om detta sade Allah i koranen: ” Honom allena all ära, honom, som lät sin tjänare företaga en nattlig färd från det fridlysta templet till det allra avlägsnaste templet, vars hela omkrets vi välsignat, för att visa honom några av våra tecken! Han är förvisso den hörande, den seende ”. Från detta tempel uppsteg sedan profeten Muhammed till himmeln för att betrakta Allahs stora tecken, Allah säger om denna himmelsfärd: ” Vid stjärnan, när den går ned! Icke far eder landsman vilse, och icke bedrager han sig, ej heller talar han av egen drift, detta är ej annat än en uppenbarelse som uppenbaras, en som är väldig i kraft har undervisat honom, en som är begåvad med omdöme, han stod stilla i himmelns höjd, sedan närmade han sig och svävade ned, och kom på två båglängders avstånd eller ännu närmare, och uppenbarade sina uppenbarelser för sin tjänare, icke hans hjärta uppdiktat vad han sett, skolen i då tvista med honom om vad han såg? Han har ju sett honom en annan gång, vid det yttersta lotusträdet, där viloställets lustgård är, då lotusträdet skyldes av någonting som skylde, blicken svek ej och irrade ej omkring, av sin herres tecken fick han se det största ”.

Efter denna mirakulösa färd fick profeten ett stärkt självförtroende och kraft för att bära vidare sitt budskap, morgonen efter himmelsfärden träffade han sin kusin Ummu Hanie och sade till henne: [ Jag gjorde med er kvällsbönen och sedan gick jag och gjorde bön i Jerusalem och här är jag nu för att göra med er morgonbönen som du ser ], Ummu Hanie sade till honom: Du får inte berätta om detta till människorna, för att detta går över deras förstånd. Men profeten Muhammed kunde inte behålla denna erfarenhet hemlig, trots de reaktioner som var att vänta, vad än han fick se och höra måste han vidareföra till de troende när de icketroende fick höra vad profeten berättade om den nattliga färden till Jerusalem och till himlen förnekade de allt han berättade och hånade honom öppet. Profeten berördes inte av deras reaktioner utan motstod alla anklagelser som han fick möta, Abu Bakr var en av dem som hörde på Allahs tecken och sade full av tro: Vid Allah om han sade detta förvisso säger han sanningen, han berättade för mig allt han får från himlen till jorden, på dagen eller på natten och jag tror på honom, även om det vore mera avlägset än det ni undrade över.

Emigrationen till Medina
Förberedelser inför emigrationen:
När Qureish’s onda avsikter mot muslimerna ökade och förföljelserna av alla som blev muslimer tilltog, började profeten tänka på att flytta från Mekka till ett annat, fredligt ställe där han kunde kalla till Islam ifred från illgärningsmän. Han utnyttjade den arabiska stammens vallfärdsresor till Mekka, han träffade en delegation från Medina som bestod av tolv män och en kvinna, han presenterade till dem Islam och de omfamnade den genast. Sedan fastställde han med dem det första erkännandet av profeten som deras ledare i all hemlighet, de återvände till sitt folk och berättade till dem den goda nyheten, ankomsten av den väntade profeten som judarna förutsagt.

Året efter sände Medina-borna en ny delegation som denna gång bestod av sjuttiofem män och två kvinnor, profeten Muhammed fasställde med detta andra erkännande att de skulle skydda honom, såsom de skyddade sig själva och sina familjer, ifall att han valde att leva bland dem. De lovade honom att inte associera någon med Allah, att inte stjäla, att inte begå äktenskapsbrott, att inte döda sina egna barn och att lyda Allah, sedan valde han tolv män av dem och sade till dem: [ Ni ansvariga för ert folk såsom apostlarna tog hand om Jesus, Mariams son ], sedan skickade han med dem Musaab Ibn Omeir för att lära dem koranen och den Islamiska läran.

 

GÅ UPP ↑

ELLER GÅ VIDARE TILL: