Profeten Mohammad (saw) Del: 3


Muslimer växer inför utmaningarna
Hamza omfamnande av Islam: Hamza Ibn Abdu Almuttalib var profeten Muhammeds Farbror och bröstbror, han var en jägare och varje gång han kom tillbaka från jakt gick han runt Al-Kaaba stoppades han av en kvinna som viskade till honom: O, Abu Imra, du skulle ha sett vad Abu Jahl och hans kompanjoner gjorde din brorson, de fann honom här och de gjorde honom illa och förolämpade honom, men han bara lämnade dem utan att prata med någon, Hamza sade: Har de gjort detta med honom? och jag är hans farbror! Sedan gick han direkt till dem och sade: O, Abu Jahl, vad gjorde du med sin brorson? Abu Jahl sade: Är du förolämpad? Hamza sade: Har du förolämpat honom? Abu Jahl sade: Och vad har det att göra med dig?, då skrek Hamza: Jag är för hans religion och säger vad han säger, så svara till mig om du vågar !, sedan lyfte han sin båge och sårade honom i huvudet. Abu Jahls kompanjoner stod upp för att försvara honom, men han stoppade dem och sade: Låt Abu Imara vara, för att vid Allah, vi har förolämpat hans brorson, några frågade då Hamza: ” O, Abu Imara, skall du lämna dina förfäders religion? Hamza sade: Vad kunde hindra mig nu efter att det har blivit klart för mig att Muhammed är Allahs sändebud och vad han säger är sanningen och vid Allah, jag kommer aldrig att lämna hans religion, så försök hindra mig!, sedan gick han till profeten för att förklara sin konvertering till Islam.

Qureish sändebud till profeten:
När Qureish såg profetens ståndaktighet och hävdan att sprida sitt budskap försökte de med att lungt och klokt förhandla med honom, de skickade till honom Uthbah Ibn Rabia för att förhandla med honom vid Al-Kaaba, han sade till profeten: O, min brorsson, som du vet, så är du av ett av de ädlaste släkten bland oss, och har en god ställning bland din släkt, och du har skaffat till ditt folk en stor olycka, du splittrade dem, förlöjligade deras drömmar och fördömde deras gudar och religion, så lyssna på mig, jag skall föreslå för dig en del förmåner, vilka du kanske kommer att acceptera. Profeten sade artigt: O, Abu Alwalid, tala! Uthbah sade: Om du vill, med detta som du kallar till, pengar så samlar vi till dig av våra pengar tills du blir rikare än någon av oss, är det ädelhet du vill ha, gör vi dig till vår ledare så att inget beslut tas i någonting utan dig och om det är kunglighet du vill ha gör vi av dig en kung över oss. Men om detta är bara syner som du har, som du inte kan driva tillbaka, söker vi vård till dig och vi står för alla kostnader, tills du blir botad. När Uthbah hade talat färdigt sade profeten till honom: [ Lyssna, Abu Al Walid ], sedan läste han för honom: ” Se en sändning från den barmhärtige förbarmaren, en skrift, vars verser äro tydligt utlagda, en arabisk koran för människor som hava kunskap, och om de vända sig bort så säg, jag varnar eder för ett åskslag liknande det som träffade A’d och Thamud ” (Sura 41: 1-12 ). När Uthbah kom till baka till Qureish ledare med detta svar såg de inget annat alternativ än att förfölja och trakassera profeten och hans efterföljare, så att de kanske skulle ge upp sin tro, de använde all tänkbara metoder av tortyr och plågande de kunde komma på.

Emigrationen till Abessinien:
Muslimerna mötte denna pina med all den tolerans de hade, men när profeten märkte att Qureish raseri tilltog rådde han sina efterföljare att flytta till Abessinien, han sade till dem: [ I Abessinien finns det en kung hos vilken ingen blir kränkt och är ett rättskaffens land, så flytta till det landet tills Allah befriar er ]. Muslimerna flyttade till Abessinien i två omgångar, i den första omgången flyttade 11 män och fyra kvinnor och i den andra flyttade 80 män samt kvinnor och barn. Qureish försökte hämta tillbaka de som hade flyttat, genom att skicka till Abessinien två av sina män, Amr Ibn Al-Aas och Abdullah Ibn Abi Rabia, de tog med sig mängder av presenter till Annajashi Abessiniens kung och hans patriarker sade han: O, kungen några av våra okunniga tjänare har flytt till ditt land, de lämnade sitt folks religion och gick inte över till din religion, utan de kom med en ny religion som de hittade på, varken vi eller du känner till denna religion, därför skickade våra ädla oss för att du skulle lämna dem tillbaka oss.

Annajashi var en klok och religiös man som inte bildade sin uppfattning på fördomar, därför ville han självt lyssna på dem som flytt för sin nya religions skull till hans land, och som för detta lämnat sitt land och sitt folk. Han skickade efter dem och frågade dem om den nya religionen. I muslimernas namn gick Jaafar Ibn Abu Talib profetens kusin fram och sade: O, kungen, vi var ett folk av hedendom, vi dyrkade statyer, åt lik, begick brott, avbröt våra släktförbindelser, behandlade illa våra grannar och den starkare av oss åt upp den svagare. Vi var sådana tills Allah sände till oss sitt sändebud som vi känner för hans släktskap, ärlighet, pålitlighet och integritet han kallade oss till att dyrka Allah ensam och lämna vad vi och våra föräldrar brukade dyrka, stenar och statyer, han beordrade oss att säga sanningen, lämna tillbaka oss anförtrodda ägodelar, att upprätthålla våra släktrelationer och att avstå från all slags missgärningar.

Vi litade på honom och trodde på honom, vi följde honom i allt han erhöll från Allah, men vårt folk hyste fiendskap mot oss, torterade oss och försökte skingra oss för att ta oss tillbaka till dyrkan av statyer och när de gjorde oss till ert land och valde dig framför andra och önskade oss ditt grannskap och hoppades att vi inte skulle kränkas hos dig, sedan läste Jaafar några verserna från början av kapitlet Mariam, när Najaashi hörde verserna föll han i gråt och blev glad över vad han hörde om Jesus och hans mor i koranen, sedan sade han: Förvisso detta och det vad Jesus kom med härrör från samma källa. Han lämnade tillbaka till Amr hans presenter och vägrade att överlåta till honom någon av sina muslimska gäster.

Omar Ibn Al-Khattabs omfamnande av Islam:
Omar Ibn Al-Khattab var en modig man, han sörjde Qureish splittring inför den nya religionen, därför bestämde han sig för att döda denne man som orsakat detta. Han bestämde sig för att gå hem till Arkam, där muslimerna gömde sig under sina möten. På vägen dit mötte han en man som hette Nuaim och som i hemlighet hade omvänt sig till Islam, denne man frågade honom: Vart är du på väg, Omar? Omar svarade: Till den som fördömer våra gudar och splittrar vår gemenskap. Nuaim sade då till honom: O, Omar, vid Allah har du bedragit dig själv, tror du att folket av bani Abdu Manaf skulle lämna dig gå kvar på jorden om du dödar Muhammed? Borde du inte återvända hem till dig och se till att tillrättavisa dem där hemma!

Sedan berättade han för honom att hans syster Fatima och hennes make Said Ibn Zaid hade konverterat till Islam och följde nu Mohammed. Omar blev arg för denna nyhet och vände sig om och gick istället till sin systers hus, när han kom fram till hennes dörr hörde han ljudet av Quranläsning, han lyssnade litet, sedan knackade han våldsamt på dörren. Det var hans syster som efter att ha gömt skriften, och Quranläsaren Khabbab Ibn Alaarath öppnade till honom. Omar sade misstänksamt: Vad var det för ljud jag hörde hos er? Fatima och hennes man förnekade, men Omar trodde inte på dem, utan han anföll sin svåger och kastade honom i golvet, Fatima ville skydda sin man men Omar slog till henne, då skrek hon och sade: Vi blev muslimer trots dig, så gör vad du tänker göra. Omar som stod och såg på dem ångrade sig och bad att få se skrifterna för att läsa dem, först vägrade Fatima, men när hon såg att Omar hade lugnat sig och visade sin ånger gav hon dem till honom så att han kanske Allah skulle leda honom till det rätta.

Han läste början av kapitel Taha och Islams ljus började lysa i hans hjärta, plötsligt förändrades han från en tyrann till en mild och vänlig människa, han sade: Inget är bättre än detta budskap, är det för detta som Qureish undvek! och hans syster sade: Och som Omar undvek, då sade han: Vid Allah, jag kommer aldrig efter denna dag att undvika detta, så visa mig till Muhammed. Han bad sin syster och sin svåger om förlåtelse, sedan gick han till Arkam, när han knackade på dörren och muslimerna såg att det var Omar blev de rädda, men Hamza lugnade dem och sade: Öppna till honom, om han kommer för att söka bråk, så är jag redo för honom, när Omar kom in mötte profeten honom och kramade honom och sade: [ Är det inte dags för dig att bli muslim, innan en olycka drabbar dig ], Omar sade: O, Allahs sändebud, jag har kommit till dig för att uttala min trobekännelse, då magniferade profeten Allah högt, så att alla muslimerna inne i huset hörde honom och förstod att Omar blivit muslim. Före Omar omvändelse till Islam brukade muslimerna gömma sig när de skulle utföra bönerna, men Omar accepterade inte att muslimerna skulle gömma sig, han bad profeten att låta dem gå ut till Al-Kaaba i två rader. I den första ledde Omar och i den andra ledde Hamza, naturligtvis blev de otroende förargade när de såg detta och många av dem som hade flyttat till Abessinien återvände när de hörde om Omars Islam.

Bojkott av Ibn Hashim:
När Qureish såg att Omar anslöt sig till muslimerna och att en del muslimer kom tillbaka från Abessinien, blev de rädda för denna utveckling, de bestämde sig för att bojkotta banu Hashim, profeten Muhammed stam, genom att inte sälja till dem någonting och inte köpa från dem någonting och att inte låta någon ur banu Hashims stam gifta sig med någon av dem, de skrev upp denna överenskommelse och hängde skriften inne Kaaba. Muslimerna blev således bojkottade i trettio månader och riskerade att svälta ihjäl, efter dessa långa månader blev fem män av Qureish gripna av medlidande. En av dem, som hette Zoheir Ibn Umaya gick sju gånger runt Al-Kaaba och sade högt: O, Mekkas folk, vi äter och klär på oss och banu Hisham svälter! Vid Allah, jag kommer inte att sätta mig innan denna skrift rivits! Abu Jahl skrek åt honom: Du ljuger och vid Allah kommer denna skrift aldrig att rivas, men Zoheir och hans fyra kompanjoner fortsatte att protestera, och till slut såg Abu Jahl att han inte kunde stå emot dem, och han konstaterade: Detta är en konspiration. Almataam Ibn Adie gick fram till skriften och fann att en termit hade ätit upp hela skriften, utom orden: I ditt namn Allahumma. Detta var slutet av den tre år långa tragedin.

 

GÅ UPP ↑

ELLER GÅ VIDARE TILL: