Profeten Mohammad (saw) Del: 2


Budskapets början och förföljelserna
Uppenbarelsens början:
Före sitt profetskap tyckte Muhammed mycket om ensamhet och isolering från människorna, han brukade klättra upp på ett berg vid Mekka. På bergets topp fanns det en grotta som hette Hirae, han brukade ta med sig provianter och stanna där flera dagar och nätter för att meditera och tänka.

En gång när han om igen var i grttan under natten, i Ramadan månaden, kom den helige Anden Gabriel ner till honom, Gabriel tog Muhammed intill sig och tryckte honom mot sitt bröst, sedan släppte han honom och sade ”läs”, Muhammed sade: [ Jag kan inte läsa ], då tog Gabriel honom mot sitt bröst igen och upprepade sin fråga, Muhammed gav samma svar, Gabriel tryckte honom mot sig en tredje gång, denna gång sade Gabriel till honom:

” Läs i din herres namn som skapat, som skapat människan av något som hänger, läs upp ! Ty din herre är den nådigaste, han som undervisat med pennan, som undervisat människan om vad hon ej visste ” (Koranen 96:1-5).

Muhammed läste detta och då lämnade Gabriel honom, Muhammed blev rädd efter Gabriels överraskande besök och gick ner från berget till sin hustru khadija, han sade till henne: [ Täck mig, täck mig ], khadija tog en filt och täckte honom, sedan frågade hon honom om vad som hade hänt, han sade: [ Idag såg jag en ängel som kom ner till mig och talade med mig och hörde honom, vid Allah jag blev rädd! ], khadija sade: Gläds, min farbrors son, vid den som har min själ i sina händer, hoppas jag att du blir profeten av detta folk och vid Allah, kommer Allah aldrig att svika dig, för du håller goda släktrelationer, hjälper, säger sanningen, försörjer den utblottade, idkkar gästfrihet och ställer upp för de förfördelade.

Khadija tog sin makes hand och gick till sin farbror Waraka Ibn Nawfal, han var en gammal och lärd man som blev kristen p.g.a. att avskydde att hans folk dyrkade statyerna. När hon berättat för honom vad Muhammed hade sett, sade han till henne: [ Detta är det största budet, som tidigare sändes ned till Mossa, jag hoppas att jag lever när ditt folk driver dig ut ], förvånad frågade Muhammed: [Skall de driva mig ut?] Waraka sade: Ja, det har inte kommit någon med det du kom med utan att han har blivit hatad och om jag lever fram till den dagen, kommer jag att stödja dig fullhjärtat. Då insåg Muhammed att bära ut Islam till folket är inte lätt, utan att det kräver en hård ansträngning.

Start av budskapet:
Några dagar efter mötet mellan Muhammed och Gabriel blev följande ord nedsända av Allah till Muhammed:

”Du som ligger insvept, stå upp och varna lovprisa din herre, håll dina kläder rena, undfly styggelsen, giv ej för att få mer igen och bida tåligt din herre ”

(Koranen 74:1-7)

Muhammed lydde sin herres befallning och stod upp på Assafa och kallade till sitt folk, när de samlades sade han till dem: [ Om jag säger till er att från bortom denna dal kommer ett kavalleri att anfalla er, skulle ni tro på mig?], de sade: Vi har aldrig misstrott dig och vi har aldrig funnit dig fara med osanning, då sade han: [ Jag är förvisso en varnare för ett hårt straff ], bland närvarande var Muhammeds farbror Abu Lahab som var en högmodig man och som sade till honom: Må du förgås! Är det för detta som du har samlat oss? profeten Muhammed blev chockerad av dessa ord som kom från en av de närmaste av hans släktingar, och Allah sände ner sitt ord:

”Tillspillogivna äro Abu Lahabs händer, tillspillogiven är han själv, hans rikedom och förvärv båtar honom ej, han skall stekas i flammande eld, hans hustru likaså vedbärerskan, med bastrep kring halsen ”

(Koranen 111)

I Allahs ord nämndes Abu Lahabs hustru för att hon var lika elak mot profeten som hennes man var. De första muslimerna: Den första manliga muslimen var Abu bakr Assidik och kvinnorna var profetens hustru Khadija bintu Khuailid den första, av barnen var hans kusin Ali Ibn Abi Talib den första. En gång tog profeten Muhammed med sig Ali Ibn Abi Talib och gick långt bort från människors åsyn och började be, medan de förrättade bönen överraskades de av Abu Talib som genast frågade sin brorson: O, Muhammed, förklara mig detta! Profeten sade: [ Detta är Allahs, hans änglars, hans profeters och vår förfader Ibrahims religion som Allah sände mig med till sina tjänare, och du är den som mest förtjänat mitt råd och min inbjudan till den rätta vägen, och du är den första som borde ge mig gensvar och stödja mig ].

Abu Talib sade: Vad kommer araberna att säga om mig om jag frånträder mina förfäders religion? men vid Allah, inget kommer att hända dig så länge jag lever. Sedan vände han sig till sin son Ali och frågade honom om vad han gjorde, Ali sade: O, fader, jag tror på Allah och hans sändebud och jag följde honom och utförde bönen med honom, Abu Talib sade: Han har kallat dig bara till det bästa så håll dig fast vid honom. Abu Bakr eller som han egentligen hette Abdullah Ibn Abi Kuhafa var den högra handen till profeten Muhammed vid budskapet. Han hade många vänner som han började kalla till Islam i all hemlighet och som han försökte få älska denna religion och hata dyrkan av statyer och avgudar, många blev muslimer genom honom, så som Uthman Ibn Affan, Azzobeir Ibn Alawam, Musaab Ibn Omeir, Saad Ibn Abi Wakas, Bilal Ibn Rabah, Ammar Ibn Yasir, Khalid Ibn Said, Khabbab Ibn Al Arath, m.fl.

Förföljelsen av muslimerna:
De första muslimerna torterades av sina familjer, vissa av dem hängdes i taket och man eldade under dem tills de kvävdes av röken, trots detta behöll de sin tro och återvände aldrig till avgudyrkan. Vissa bands fast och piskades utan att de avvek från sin tro, Musaab Ibn Omeir var en ungkarl från en rik familj, han klädde sig alltid i silk och smyckade sig med guld, men efter att han blev muslim tog hans familj på honom grova trasor till kläder och band honom fast i en pelare och förbjud från honom mat och dryck, men allt detta hade ingen påverkan på hans tro.

Bilal kläddes av och lades på den heta sanden under den brännande solen, man satte en sten på hans bröst men han slutade aldrig säga: En, en, en, han menade med att Allah är en Enda. Även Saad Ibn Wakkas blev muslim, men hans mor blev inte glad över detta och grälade med honom och svor att inte äta innan han lämnat Islam och återvänt till dyrkan av avgudar, hon höll ut i tre dagar sedan sade Saad till henne: Vid Allah, även om du försätter tills du dör, kommer jag att aldrig sluta med att dyrka Allah. När hon blivit säker på att han inte skulle återvända till otro började hon äta och gav order om att fängsla sin son och piska honom dagligen, han sattes under sådan tortyr tills han lyckades fly, och han lämnade sin familj och dess rikedomar.

Ammar Ibn Yasir blev också muslim och kallade sin far och sin mor, som båda blev muslimer, alla tre torterades svårt och Sumaya, hans mor blev den första martyren tätt följd av hans far Yasir, men de övergav aldrig sin tro. När Profeten Muhammed passerade dem brukade han säga: [ Ha tålamod, Yassirs folk, förvisso är paradiset lovat till er ]. När Khabbab Ibn Al Arath som var en smed, blev muslim brukade hans ägarinna Ummu Namar lägga ett järn i elden och låta det bli rött, sedan brände hon hans kropp med den, men detta kunde inte få honom att lämna sin tro, och till slut blev han räddad från sin plågoande. Dessa män trodde på Allah utan att låta sig påverkas av tortyr, de uthärdade allt för Allahs skull.

Muslimer växer inför utmaningarna
Hamza omfamnande av Islam: Hamza Ibn Abdu Almuttalib var profeten Muhammeds Farbror och bröstbror, han var en jägare och varje gång han kom tillbaka från jakt gick han runt Al-Kaaba stoppades han av en kvinna som viskade till honom: O, Abu Imra, du skulle ha sett vad Abu Jahl och hans kompanjoner gjorde din brorson, de fann honom här och de gjorde honom illa och förolämpade honom, men han bara lämnade dem utan att prata med någon, Hamza sade: Har de gjort detta med honom? och jag är hans farbror! Sedan gick han direkt till dem och sade: O, Abu Jahl, vad gjorde du med sin brorson ? Abu Jahl sade: Är du förolämpad? Hamza sade: Har du förolämpat honom? Abu Jahl sade: Och vad har det att göra med dig?, då skrek Hamza: Jag är för hans religion och säger vad han säger, så svara till mig om du vågar !, sedan lyfte han sin båge och sårade honom i huvudet. Abu Jahls kompanjoner stod upp för att försvara honom, men han stoppade dem och sade: Låt Abu Imara vara, för att vid Allah, vi har förolämpat hans brorson, några frågade då Hamza: ” O, Abu Imara, skall du lämna dina förfäders religion? Hamza sade: Vad kunde hindra mig nu efter att det har blivit klart för mig att Muhammed är Allahs sändebud och vad han säger är sanningen och vid Allah, jag kommer aldrig att lämna hans religion, så försök hindra mig!, sedan gick han till profeten för att förklara sin konvertering till Islam.

 

GÅ UPP ↑

ELLER GÅ VIDARE TILL: