Eid Del: 3


Att gratulera varandra

Människor får gratulera varandra och utbyta goda hälsningar på Eid, oberoende av vilka orden är. Till exempel kan de säga till varandra, ”Taqabbal Allahu minnaa wa minkum (Må Allah acceptera [fastan och dyrkan] från oss och er) eller ”Eid mubaarak” och andra liknande tillåtna hälsningar.

Jubayr ibn Nufayr sa: ”På profetens tid (saas) brukade folk säga när de mötte varandra på Eiddagen, ‘Taqabbal Allahu minnaa wa minka (Må Allah acceptera från oss och från dig).'” (Ibn Hajar. Dess isnaad är hasan. Fath, 2/466).

Utövningen av att utbyta hälsningar var välkänd under Sahaabas tid och lärda såsom Imaam Ahmad och andra tillät det. Det finns rapporter som antyder att det är tillåtet att gratulera människor vid speciella tillfällen. Sahaabah brukade gratulera varandra när något bra inträffade, såsom när Allah accepterar en persons ånger (tawbah) och så vidare.

Det finns inget tvivel om att gratulera andra på detta sätt är en av den ädlaste sorten av bra uppförande och en av de högsta sociala kvaliteterna bland muslimer.

Åtminstone så kan man svara på Eidhälsningar när man får dem, och vara tyst om ingenting sägs, som Imaam Ahmad (raa) sa: ”Om någon gratulerar mig, besvarar jag hälsningen, men jag tar inte intiativ till den.”

Att vara fin på Eid

‘Abd-Allah ibn ‘Umar (raa) sa: ”‘Umar tog upp en jubbah (långt yttre klädesplagg) gjord av siden som var till salu på marknaden, tog den till Allahs sändebud (saas) och sa, ”O Allahs sändebud, köp den här och bär den på Eid och när delegationerna kommer.” Allahs sändebud (saas) sa, ”Detta är klädesplagget för den som inte har någon del i nästa liv…” (Rapporterad av al-Bukhaari, 948).

Profeten (saas) godkände ‘Umars avsikt att vara fin, men han förkastade och fördömde idén med att köpa denna jubbah eftersom den var gjord av siden.

Jaabir (raa) sa: ”Profeten (saas) hade en jubbbah som vhan kunde ha på sig på Eid och på fredagar.” (Saheeh Ibn Khuzaymah, 1765).

Al-Bayhaqi rapporterade att Ibn ‘Umar brukade ha sina bästa kläder på Eid, så män bör ha sina bästa kläder när de går ut för Eid.

Kvinnor, å andra hand, bör undvika utsmyckning när de går ut för Eid, eftersom de är förbjudna att visa sin utsmyckning framför icke-mahram män. En kvinna som vill gå ut är förbjuden att bära parfym eller visa upp sig på ett lockande sätt framför män, eftersom hon bara går ut för att göra dyrkan. Tror du att det är rätt för en troende kvinna att vara olydig mot Den Som hon går ut för att dyrka och gå emot Hans befallningar genom att bära uppseendeväckande tajta och starkt färgade kläder eller genom att sätta på sig parfym och så vidare?

Regel för att lyssna på Eid khutbahn

Ibn Qudaamah (rh) sa i sin bok al-Kaafi (s.234):

”När imaamen har sagt salaam (i slutet av bönen), bör han ge en khutbah i två delar, som de två fredagskhutberna, eftersom profeten (saas) gjorde det. (Eidkhutbahn) skiljer sig från fredagskhutbahn på fyra sätt… det fjärde är: att det är sunnah och inte obligatoriskt att lyssna till den, eftersom det rapporterades att ‘Abd-Allah ibn al-Saa’ib sa: ”Jag närvarade vid Eid med Allahs sändebud (saas), och när han hade avslutat bönen, sa han: ”Vi ska ge en khutbah, så den som vill sitta (och lyssna) till khutbahn, låt honom sätta sig ner, och den som vill gå, kan gå.'”

Al-Nawawi (rh) sa i sin bok al-Majmoo’ Sharh al-Muhadhdhab, s.23: ”Det är mustahabb för folk att lyssna till khutbahn, även om khutbahn och att lyssna till den inte är nödvändiga villkor för Eidbönen. Men al-Shaafa’i sa: ”Om någon inte lyssnar till Eidkhutbahn, vi tiden för en eklips, när bön om regn hålls, eller under Hajj, eller han talar under en av dessa khutbor, eller går iväg, skulle jag inte tycka om det, men han måste inte göra om sin bön.”

I al-Sharh al-Mumti’ ‘ala Zaad al-Mustanfi’ av Ibn ‘Uthaymeen, 5/192, står det:

“[Ibn Qudaamahs] ord, ‘som de två fredagskhutberna’ betyder att han bör ge två khutber, även om det finns oenighet I denna sak, som vi har hänvisat till ovan. Eidkhutbahn går under samma regler som Fredagskhutbahn, även till den utsträckningen att tala under den är haraam, men det är inte obligatoriskt att närvara, medan närvaro vid fredagskhutbahn är obligatorisk, eftersom Allah säger: “O you who believe! When the call for prayer on the day of Jumu’ah (Friday) is given, come to the remembrance of Allaah [Jumu’ah khutbah and prayer], and leave off business …”[al-Jumu’ah 62:9]. Närvaro vid Eidkhutbor är inte obligatoriskt, och en person har tillåtelse att gå iväg, men han får inte prata med någon. Detta är det som författaren hänför till när han säger ’som de två fredagskhutborna’.”

En av de lärda sa: “Det är inte obligatoriskt att lyssna på Eidkhutborna, eftersom om det var obligatoriskt att närvara och lyssna till dem så skulle det vara haraam att gå iväg. Men eftersom det är tillåtet att gå iväg, så är det inte obligatoriskt att lyssna.”

Inte destomindre, om pratet stör de som lyssnar, är det haraam att prata pga detta störande, inte pga att lyssna. Med detta som utgångspunkt är det tillåtet för en person att om han har med sig en bok, läsa den, eftersom detta inte stör någon. Men enligt skolan (madhhab) som denna författare följer, är det obligatoriskt att lyssna till khutbahn om man är närvarande.

Att gå ut på en väg och tillbaka på en annan

Jaabir ibn ‘Abd-Allaah (raa) rapporterade att profeten (SAS) brukade variera sina rutter på Eiddagen. (Rapporterad av al-Bukhaari, 986)

Det rapporterades också att profeten (SAS) brukade gå ut till fots, och han bad utan adhaan eller iqaamah, sedan brukade han komma tillbaka gående en annan väg. Det sades att detta var för att de två olika vägarna skulle vittna till hans fördel på Domedagen, eftersom på den dagen kommer jorden att prata om allting som gjordes på den, gott och ont. Det sades också att detta gjordes för att demonstrera Islams symboler och ritualer längs båda vägar; för att uttala hågkomst av Allah; för att; för att reta hycklarna och judarna och för att skrämma dem genom antalet människor som var med honom; för att tillgodose folkets behov genom att ge fataawa, lära dem och ge dem ett exempel att följa; för att ge välgörenhet till de behövande; eller för att besöka sina släktingar och upprätthålla släktbanden.

Varning för synd

1.      Vissa människor tror att Islam sager till oss att stanna uppe och be på Eidnatten, quoting an unsound hadeeth som sager att “den som stannar uppe och ber på Eidnatten, hans hjärta ska inte dö dagen då hjärtan dör.” Denna hadeeth rapporterades med två isnaads, av vilken den ena är da’eef (svag), och den andra är väldigt svag. Islam säger inte till oss att single out Eidnatten för att stanna uppe och be; men om en person brukar stanna uppe och be på natten (qiyaam), så är det inget fel med att han gör så även på Eidnatten.

2.      Blandande av män och kvinnor på vissa böneplatser, gator, etc. Det är synd att detta händer inte bara i moskéer, utan även på de mest heliga platser, al-Masjid al-Haraam [i Makkah]. Många kvinnor – må Allah vägleda dem – går ut otäckta, bärande make-up och parfym, prålande med sina smycken, när det är sådan allvarlig överbefolkning I moskéerna – farorna i denna situation är helt tydliga. Så de som har hand om det måste organisera Eidbönerna ordentligt, genom att anvisa olika dörrar och vägar för kvinnor uppehålla männens avlägsnande tills kvinnorna har gått.

3.      Vissa människor samlas på Eid med syftet att sjunga och andra sorters onödig underhållning, och detta är inte tillåtet.

4.      Vissa människor firar på Eid för att Ramadaan är över och de inte längre behöver fasta. Detta är ett misstag, de troende firar på Eid för att Allah har hjälpt dem att fullfölja fastemånaden, inte för att fastandet, som vissa människor ser som en tung börda, är över.

Vi ber Allah att acceptera vår dyrkan och vår ånger (tawbah).  Må Allah välsigna vår profet.

 

GÅ UPP ↑

ELLER GÅ VIDARE TILL: