Eid Del: 2


Kvinnors närvaro på Eidbön
Hafsah sa: ”Vi brukade hindra flickor som inte kommit upp i puberteten från att deltaga i Eidbönerna. Då kom en kvinna som stannade i Banu Khalafs fort och hon berättade för oss om sin syster. Hennes systers man hade deltagit i tolv slag med profeten (saas) och [hon sa], ”Min syster var med honom på sex av dem, Hon sa, ”Vi brukade vårda de skadade och ta hand om de sjuka. ‘ Min syster frågade profeten (saas) ifall det var något fel med att hon inte gick ut [på Eid] om hon inte hade en jilbaab. Han sa, ‘Låt hennes väninna ge henne en av sina jilbaab så att hon kan bevittna välsignelserna av Eid och se muslimerna samlas.”” När Umm ‘Atiyah kom, frågade jag henne, ‘Hörde du profeten (saas) [säga detta]? Hon sa, ‘Må min fader offras för honom’ – ‘Jag hörde honom säga att vi skulle ta ut de unga flickorna och de som var avskilda, eller de unga flickorna som var avskilda, och kvinnorna som hade mens, så att de skulle kunna bevittna välsingnelserna av Eid och se de troende samlas, men de som hade mens skulle hålla sig borta från själva böneplatsen.” (Saheeh al-Bukhaari, 324).

De ”unga flickorna” (awaatiq, sing. ‘aatiq) är flickor som har blivit vuxna eller är nära att bli det, eller har nått åldern för giftermål, eller är väldigt kära för sina familjer, eller skonad från att göra förödmjukande arbete. Det verkar som om de brukade hindra dessa unga flickor från att gå ut pga den korruption som uppstod efter islams första generation; men sahaabah tyckte inte om det och de tyckte att regeln skulle forsätta att vara likadan under deras tid som den hade varit på profetens tid (saas).

Där det står ”Min syster var med honom” verkar det som om någonting saknas, antagligen ”kvinnan sa”. [Detta visas i översättningen ovan. Översättaren (från ara. till eng)]…

”Hennes jilbaab” – hon bör låna henne några av sina kläder som hon inte behöver.

”Avskilda” – de brukade ha en gardin i hörnet av huset bakom vilken oskulder brukade vistas.

”Kvinnor som hade mens” – huyyad, sing. haa’id – detta hänför antingen till flickor som har nått puberteten, eller kvinnor som har mens och inte är taahir (rena).

”Men de som hade mens skulle hålla sig borta från själva böneplatsen.” – Ibn al-Munayyir sa: ”Skälet till varför de bör undvika själva böneplatsen är att om de inte ber, kan det verka som om de inte har någon respekt för bönen eller är vårdslösa, så det är bättre för dem att undvika det.”

Det har sagts att skälet till varför kvinnor som har mens bör undvika böneplatsen är som en försiktighetsåtgärd, så att kvinnor inte ska komma för nära männen utan skäl om de inte ber, eller så att de inte ska störa andra med sitt blod eller sin lukt.

Hadeethen uppmanar alla att deltaga på Eidbönen, och att samarbeta med varandra i rättfärdighet och fromhet. Kvinnan som har mens bör inte överge hågkomsten av Allah eller platser av godhet såsom samlingar med målet att söka kunskap och komma ihåg Allah, med undantag för moskéer. Hadeethen tyder också på att kvinnor inte ska gå ut utan jilbaab.

Denna hadeeth berättar för oss att det inte är lämpligt för unga kvinnor och kvinnor i avskildhet att gå ut utom för ett giltigt skäl. Den säger att det är att föredra (mustahabb) för en kvinna att bära jilbaab, och att det är tillåtet att låna ut och låna kläder. Den antyder även att Eidbön är obligatoriskt (waajib).

Ibn Abi Shaybah berättade också att Ibn ‘Umar brukade ta med sig alla han kunde från sitt hushåll ut till Eidbönerna.

Hadeethen från Umm ‘Atiyah visar också skälet till regeln, vilken är att kvinnorna ska kunna bevittna välsignelserna av Eid, se muslimerna samlas, och ta del av denna dags välsignelser och renande.

Al-Tirmidhi (r) sa i sin Sunan, efter att ha nämnt hadeethen från Umm ‘Atiyah: ”Några av de lärda hänvisade till denna hadeeth och tillät kvinnor att gå ut till Eidbönerna, och några av dem tyckte inte om det. Det rapporterades att ‘Abd-Allah ibn al-Mubaarak sa: ‘Jag tycker inte om att kvinnor ska gå till Eidbönen nuförtiden. Om en kvinna insisterar på att gå ut, bör hennes man låta henne göra det, ifall hon går ut i sina mest slitna kläder och inte utsmyckar sig. Om hon insisterar på att utsmycka sig, bör hon inte gå ut. I sådana fall har mannen rätt till att hindra henne från att gå ut. Det rapporterades att ‘Aa’ishah (raa) sa: ‘Om profeten (saas) hade sett vad som har hänt med kvinnorna, skulle han ha stoppat dem från att gå till moskéerna, precis som Bani Israa’eels (judarnas) kvinnor blev stoppade.’ Det rapporterades att Sufyaan al-Thawri inte ville att kvinnorna skulle gå till Eidbön på hans tid. (Al-Tirmidhi, 495).

Umm ‘Atiyah gav sin fatwa i hadeethen som nämns ovan ett tag efter att profeten (saas) hade dött, och det rapporterades inte att någon av sahaabah motsatte sig den. ‘Aa’ishahs ord, ”Om profeten (saas) hade sett vad som har hänt med kvinnorna, skulle han ha stoppat dem från att gå till moskéerna” motsäger inte detta (förutsatt att kvinnor följer de islamiska villkoren som finns för att de ska få gå ut)… Det är bättre om tillåtelse ges endast till de kvinnor som inte kommer till att titta på män eller bli beskådade, de vilkas närvaro inte kommer till att leda till någonting ej önskvärt och som inte kommer till att vara i ständig beröring med män på gatan eller i moskén, (dvs, kvinnor vars going out inte kommer till att skapa fitnah varken för henne eller män.

Män bör kontrollera sina kvinnor innan de går ut till bönen för att vara säkra på att deras hijaab är komplett, eftersom de är ”fåraherdar” som är ansvariga för sina ”flockar”. Kvinnor bör gå ut i slitna kläder, utan utsmyckning och parfym. Kvinnor med mens ska inte gå in i moskén eller till böneplatsenm de kan tex vänta i bilen där de kan höra khutbahn.

2 – Adaab al-Eid (Etikett för Eid)

Ghusl (att ta ett bad)

En av sederna för Eid är att ta ett bad innan man går ut till bönen. Det är rapporterat i en saheeh rapport i al-Muwatta’ och på andra ställen att ‘Abd- Allah ibn ‘Umar brukade ta ett bad på dagen för al-Fitr innan han kom ut till böneplatsen. (al-Muwatta’ 428)

Det rapporterades att Sa’eed ibn Jubayr sa: ”Tre saker är sunnah på Eid: att gå (till böneplatsen), att ta ett bad och att äta innan man kommer ut.” Detta är vad Sa’eed ibn Jubayr sa, och han kan ha lärt sig det från några av Sahaabah.

Al-Nawawi (r) nämnde att de lärda var överrens om att det är mustahabb att bada innan Eidbönen.

Skälet till varför det är mustahabb att ta ett bad innan fredagsbönen och andra allmänna samlingar gäller även för Eid, bara ännu mer.

Att äta innan man går ut

Man bör inte komma ut till böneplatsen på Eid al-Fitr innan man har ätit några dadlar, pga hadeethen berättad av al-Bukhaari från Anas ibn Maalik, som sa: ”Allahs sändebud (saas) brukade gå ut på morgonen för al-Fitr förrän han hade ätit några dadlar… och han brukade äta ett ojämnt antal.” (al-Bukhaari, 953)

Det är mustahabb att äta innan man kommer ut eftersom detta bekräftar att det inte är tillåtet att fasta på denna dag, och visar att fastan nu är över. Ibn Hajar (raa) förklarade att detta är för att hindra människor att förlänga fastan och det innebär också att lyda Allahs order. (Fath, 2/446). Om en person inte har några dadlar, kan han äta vad som helst som är tillåtet till frukost. På Eid al-Adhaa däremot, är det mustahabb att inte äta förrän efter bönen, då man bör äta från sitt offer.

Takbeer på Eiddagen

Detta är en av denna dags största sunnah, pga Allahs ord: ”…(He [Allah] wants that you) must complete the same number (of days), and that you must magnify Allah (say Takbeer – ‘Allahu akbar’) for having guided you so that you may be grateful to Him.”[al-Baqarah 2:185]

Al-Waleed ibn Muslim sa: ”Jag frågade al-Oozaa’i och Maalik ibn Anas om (seden) att säga Takbeer högt på Eid. De sa, ‘Ja, ‘Abd-Allah ibn ‘Umar brukade säga det högt på dagen för Fitr tills imaamen kom ut.'”

Abu ‘Abd al-Rahmaan al-Salami sa: ”På Eid al-Fitr brukade de säga det högre än på Eid al-Adhaa.” Wakee’ sa, dvs, takbeer.” (Irwaa’, 3/122).

Al-Daaraqutni och andra rapporterade att när Ibn ‘Umar kom ut på Eid al-Fitr och Eid al-Adhaa, brukade han sträva hårt för att göra Takbeer till han nådde böneplatsen, sedan brukade han fortsätta att göra Takbeer tills imaamen kom.

Ibn Abi Shaybah rapporterade med en saheeh isnaad att al-Zuhri sa: ”Folket brukade göra Takbeer på Eid när de kom ut från sina hus tills de nådde böneplatsen och tills imaamen kom ut. När imaamen kom ut, blev de tysta, tills imaamen sa Takbeer, då sa de Takbeer.” (Irwaa’, 2/121).

Utövningen av Takbeer från hemmet till böneplatsen, och till imaamen kommer in, var välkänt bland salaf och rapporterades av ett antal författare såsom Ibn Abi Shaybah, ‘Abd al-Razzaaq och al-Firyaabi i hans bok Ahkaam al-‘Eidayn från en grupp salaf. Ett exempel på detta är rapporten om att Naafi’ ibn Jubayr brukade göra Takbeer och undrade varför människorna inte gjorde det. Han brukade säga till folk, ”Varför gör du inte Takbeer?” Ibn Shihaab al-Zuhri sa, ”Människorna brukade göra Takbeer från tiden de lämnade sina hem till imaamen kom in.”

Tiden för att göra Takbeer på Eid al-Fitr börjar från natten för Eid till tiden när imaamen kommer in för att leda bönen.

Orden i Takbeer

Ibn Abi Shaybah rapporterade i al-Musannaf att Ibn Mas’ood (raa) brukade säga Takbeer på dagarna i Tashreeq på följande sätt: ”Allahu akbar, Allahu akbar, laa ilaaha ill-Allah, wa Allahu akbar, Allahu akbar wa Lillahi’l-hamd (Allah är Den Största…det finns ingen gud utom Allah, Allah är Den Största, och till Allah vare pris.)” Ibn Abi Shaybah rapporterade det på ett annat ställe med samma isnaad, men med frasen ”Allahu akbar” upprepat tre gånger.

Al-Muhaamili rapporterade också att Ibn Mas’ood brukade säga: ”Allahu akbaru kabeeran, Allahu akbaru kabeeran, Allahu akbar wa ajall, Allahu akbar wa Lillahi’l-hamd (Allah är den Störste av alla, Allah är den Störste av alla, Allah är den Störste och Mest Ärade, och till Allah vare pris):” (al-Irwaa’, 3/126).

 

GÅ UPP ↑

ELLER GÅ VIDARE TILL: